I dag börjar vi med ett liiiiitet drama, innan vi ber om ursäkt för vårt förfääääääääääääääääääääääääääääärliga misstag! 

Drama

Hon hade precis läst klart sidan 226, sista sidan i Kapitel 10 i boken Efter år av saknad.

Hon såg ut genom fönstret, och där utan för stoltserade de höga byggnaderna, och den isblåa himlen högt ovanför, var översållad med små, vitgråa moln som seglade sakta över himlen.

Hon betraktade hur solens varma strålar drog sig bort mot horisonten, och hur skuggorna började krypa fram ur de mörkaste hörn. Hon bläddrade lite bland sidorna i boken och stängde den sedan långsamt och borstade bort lite osynligt damm från den djupblåa sidan med tegelhus. Hon drog en djup suck och lutade sitt huvud mot sin lena hand.

(vanessa gillar beskrivande berättelser och ville att det skulle stå: den varma, mjuka, lena, handen men Amanda tyckte att det blev liiite för beskrivande)

Hon satte sig uppå det mjuka, vita sängöverkastet för att sedan resa sig upp och lägga boken åt sidan. Hon gick över golvet med svepande, graciösa steg och gick fram till fönstret. Där utanför såg hon hur en fiskmås varsamt landade på ett balkongräcke för att efter en liten stund flyga i väg på sina lätta vingar mot solnedgångens ljus.

Hon hörde ett ljud och vände sig hastigt från sina drömmar. Hon vandrade med tunga steg över parkettgolvet mot den pastellfärgade väggen och sjönk ner mot den. hon blickade mot de mjuka, vita, tunna, fladdrande gardinerna och såg sig om kring i det stora, välmöblerade sovrummet.

Hon drog sig åter igen upp till stående med ett djupt andetag och visste inte vad hon skulle ta sig till med sitt liv.

-ÖU MAJ GAD (OMG)! Sa hon högt till det tysta rummet. Hon tänkte väldigt skarpt. Vad skulle hon GÖRA? Då, just då, hörde hon en ljudlig, gäll röst i sitt Huvud som sa:

- Ät laktrits vetja, om du nu vill göra nåt me livet, sak du ju äta lakrits! hon spärrade upp ögonen och munnen formades till ett O. Hon ryckte på axlarna.

- Varför inte? sa hon överdrivet. Hon tog ett par raska steg mot köket och det vita skafferiet. När hon öppnat skåpet så tog en odentlig titt över hyllorna och såg ett svart blått paket där det stod "Sweet Corner Liquorice salty" hon stirrade allvarligt på den svarta pappersbehållaren och sträckte sakta ut sin hand och placerade den ovanpå locket. Hon greppade paketet med båda händerna och slety av locket och hörde ett härligt PLOPP!

Ps.(det sa plopp, ALLVARLIGT) 

Hennes hand drogs mot de svarta, rombformade, lakritsbitarna.

Hon tog upp en, mycket väl vald lakrits bit och placerade den mot sina silkeslena läppar. Den slank in mellan hennes vita tänder och började vsarsamt attt tugga den.

Sen sa Hon:

-James, James Bond 007, och sprang iväg men först skrev hon slut.

Så här ser det ut:

 SLUT!

Men nu ska vi äta så kommer snart!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nu har vi ätit och ska berätta vårt misstag..............

VI HAR INTE BLOGGAT PÅ EN MÅNAD!!!

och vi säger sorry och hejdå hoppas ni har njutit av dramat.

(O3O) Hejdå

I dag har vi varit hos Amanda hela dagen. Vi har målat,shoppat,målat igen, ätit och satt oss vid datorn. Dagen började med att Amanda blev väckt av att hennes familj bökade och stökade i lägenheten. Sedan ville hon kollla med Vanessa vilken tid hon skulle komma, så Amanda ringde Vanessa som låg och sov. Hon ringde och ringde men fick inget svar. Men tillslut vaknade Vanessa. Efter ett tag kom Vanessa och så då hade vi inget att göra . Men tillsist bestämmde vi oss  för att måla en tavla. Vi letade efter insperation och då bestämmde vi oss för att ha hawaii tema, så vi började vi måla, OCH DÅ tog den gula färgen slut! Så vi gick ut å shoppa . Vi tog en spårvagn till Brunnsparken och började gå mot Nordstan. Men på vägen dit stack vi in till Vanessas pappas jobb, där fick vi hallonsaft och göteborgskarameller (Typ som mariannegodisar fast det står typ "Göteborgs stad" på pappret). iaf, efter det gick vi till ett mc donalds och åt varsin cheese burgare å pommes frites, och b.l.a bodyshop, glitter och UVX mm. sedan köpte vi gul färg på Panduro,stack hem till manda och målade klart tavlan, och ätit mat hos amanda innan vanessa gick hem.

Ja, det var väl allt, heddå!

//Vanessa och Amanda  

Hej hej! Förlåt för att jag inte bloggat så mycket men har haft fullt upp. Jag, Annie och vår kusin Hanna han gjort en filmtrailer. Vi har spelat in en massa grejer och sen har jag klippt i hop dem. Så om ni går in på youtube och söker på "Flugsmällan trailer" så dyker det upp. eller så kan ni klicka på den här länken 

http://www.youtube.com/watch?v=AhjfsS88vV0
Okej men heddå!

//amanda

你好= 

Hej! VA här! (Vanessa Amanda) 

På NO:n Fick vi veta att vi skulle göra växthus!  Men vi skulle inte göra det idag så vi fick bygga torn av papper. BARA papper. Amandas grupp byggde ett torn på 110 cm och Vanessa och hennes grupp hann inte göra klart tornet.

Sedan hade vi b.l.a engelska och fick i läxa att läsa till kapitel fem i Kalle och Choklad fabriken på engelska.

Där efter var det bild och vi fick fortsätta med våra serier. Våra serier handlar om Tjejerna Mika och Nadja (Amanda) och en söt figur som heter Makki (Vanessa). Efter det gick vi hem till Amanda och gjorde en video i IMovie. Ni får se den  snart (I ett annat inlägg) 

DRAMA

Hon satte sig ner i den svarta lädersoffan.

Hon lutade sig tillbaka och såg upp mot den lysande lampan som hängde sig fast i det vita taket.

Hon reste sig upp och tog sig graciöst fram över den mjuka mattan. 

Precis när hon gjort en fantastiskt graciös piruette tog hon ett steg med slutna ögon,

slog hon huvudet i en bokhylla och föll i slow motion och såg hela sitt liv spelas upp inför sin inre syn.

Hon såg hur allt svartnade framför henne och hur ljuset drunknade i ett totalt mörker.

Långt senare öppnades hennes ögon långsamt.Långsamt.Långsamt Hon tog sig upp i sittande ställning, och reste sig. 

Hon tog ett par prövande steg och drabbades plötsligt av en kraftig yrsel.

Och satte sig ner på en trästol med grått tyg och kollade på sin klocka. Sex. Klockan var sex. Hon hade varit avsimmad i flera timmar. Hon rusade fram till fönstret och såg ut.

Det var beckmörkt och det enda ljuset som sytes var gatlyktan nere vid trottoaren.

Hon sprang fram till mitten av rummet, där hon gick ner i spagat och sa:

LÖLLE!

(LOL på vanessaspråket) 

SLUUUT

  På onsdag ska vi ha konsert med klassen. I dag repade vi för sista gången och fick våra nya tröjor. Amandas tröja är limegrön och Vanessas är marinblå. Yeah!

Klockan är nu 17:11: och vi bloggar   som ni nog har fattat. LOL. Amanda kollar i en mangabok och jag vet inte vad jag ska skriva... 

17:15: Amanda har slutat läsa och säger..... Vad ska vi skriva nu da? boring... 

17:19: Vanessa säger.....men nu får vi faktiskt ta och skriva nåt intressant! det här är ju jätte tråkigt att läsa! ( jag håller med   )

17:23: Nu ska vi skriva...BRA! 

17:25: Inga mer klockslag från och med NU!  Nu skriver vi bara på riktigt! nu ska vi alltså hitta på nåt! (tänker...)det har varit dåligt väder hela DAGEN!!! Och nu är det +11,8 grader celsius ute! LOL!  nu skrattar Amanda när VANESSA säger LOL! (på ett roligt sätt som låter LÖÖÖLE!)

DRAMA:

Vanessa står vid fönstret och  blickar ut mot den mörka dystra himlen som är klädd i gråa moln.

Hon ser en svartklädd man som går ner för nordhemsbacken med raska steg. Mannen verkade mystiskt tyckte hon.

Hon vandrade fram och tillbaka i rummet och grubblade över den mystiska mannens beteende.

Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka,

med ett Hmmm...

Då får hon syn på något mystiskare än en mystisk man, en mystisk, mystisk hemköpaffär.

Det fick henne att tänka på munkar, vaniljmunkar, munkar med vaniljkräm...

Hon tar tre steg bakåt och lägger sig ner på det släta, vita sängöverkastet. Hon ser upp mot taklampan som lyser med en svagt sken. Hon sluter sina ögon och ljuset försvinner. Hon är omsluten av mörker.

Hon tar ett djupt andetag. Och ett till, och ett till, och ett till.

Med armarna dramatiskt utflängda mot sidorna, låg hon och väntade tills hon hörde Amanda säga:

Nu är det över Vanessa, dramat är färdigskrivet. Hon slår upp ögonen och flyger upp från sängen. Hon hoppar upp på den och ställer sig i en dramatisk ställning och ropar: I AM A HERO NOW!

THE END

av:

DE DRAMATISKA FÖRFATTARNA!